Ögonblicket.
Det börjar innan locket ens öppnats.
En vikt i handen, tyngre än väntat och helt stilla — inget skramlar därinne.
En form utan logga, utan ledtråd om vad som väntar — sex sidor, en kant som inte är som andra lådor.
Ett litet stopp i blicken, innan man vet vad det egentligen är.
Öppnad
Man kan hålla den i handen, men det som egentligen väntar där inne går inte att väga eller mäta.
En inbjudan, till ett samtal som ännu inte hänt.
Boken öppnas. Ett kort dras.
Och i den korta tystnaden innan någon säger något högt, väntar något som inte fanns där för fem minuter sen.
Det är inte boxen man minns längst.
Det är stunden när den öppnades.